Graviditeten del 2
Nästa 12 veckor var ganska annorlunda jämfört med dom första 12.
Vi hade ultraljud och det var nåt av det häftigaste jag varit med om, att se den lilla bebben därinne. Vi köpte med oss två foton och en dvd-film, filmen är ju lite roligare iom att h*n rör på sig, vinkar, gäspar och när jag skrattade så la h*n handen för ögonen, så gulligt.
Nu hade jag inte längre någon jobbig migrän, men fick istället foglossning, när man är gravid ökar rörligheten i kroppens leder, framför allt i bäckenets leder eller fogar, och detta gjorde fruktansvärt ont, mest på vänster sida. Jag gick till läkaren i vecka 21 och blev halvtidssjukskriven i en månad.
I samma veva skulle vi flytta till det nya huset, jag kunde då inte hjälpa till att bära något, fick ju inte heller bära så mkt och det var nästintill omöjligt. Jag hade visserligen packat mycket små ryggsäckar och väskor och dessa försökte jag hjälpa till med så gott jag kunde. Det var riktigt härligt att flytta till det nya stora huset, 148 kvm på två plan, jämfört med 65,5 i gamla lägenheten. Det var mycket att städa i gamla så jag är så glad att mamma kunde hjälpa till, själv hade jag aldrig orkat, tack också till alla som hjälpte till med flytten och städningen i nya.
V. 23 hade jag återigen tid hos BM, då hade jag gått upp 6 kilo. Nu var det första gången som dom mätte magen, SF-måttet var 23 cm, jag låg långt ner på kurvan men magen har också alltid varit liten så det var inte så konstigt. Fick oxå lyssna på fosterljudet, hjärtat alltså, hela 147 slag i minuten, huu, det var mycket.
V.27 var vi hos BM igen. Hade gått upp sammanlagt 8 kilo och SF-måttet var 24 cm. Fortfarande långt ner på kurvan men jag följer min egen kurva och det är det viktigaste. Bebbens hjärta slog i 150 slag/minut denna gång.
V. 30 var det dags igen. Hade gått upp ett kilo sen sist. SF-måttet låg på 27 cm och hjärtat 149 slag.
Under denna tid mådde jag ganska bra, hade ingen som helst illamående och var ganska pigg, började också äta järntabletter. Fortfarande var det många som inte ens såg att jag var gravid, vissa tyckte att jag gått upp lite i vikt men annars var det många förvånade miner när jag berättade att jag faktiskt var gravid. Nästan varje dag fick jag också höra hur liten min mage var, men vad ska jag göra åt saken då?
Vi hade ultraljud och det var nåt av det häftigaste jag varit med om, att se den lilla bebben därinne. Vi köpte med oss två foton och en dvd-film, filmen är ju lite roligare iom att h*n rör på sig, vinkar, gäspar och när jag skrattade så la h*n handen för ögonen, så gulligt.
Nu hade jag inte längre någon jobbig migrän, men fick istället foglossning, när man är gravid ökar rörligheten i kroppens leder, framför allt i bäckenets leder eller fogar, och detta gjorde fruktansvärt ont, mest på vänster sida. Jag gick till läkaren i vecka 21 och blev halvtidssjukskriven i en månad.
I samma veva skulle vi flytta till det nya huset, jag kunde då inte hjälpa till att bära något, fick ju inte heller bära så mkt och det var nästintill omöjligt. Jag hade visserligen packat mycket små ryggsäckar och väskor och dessa försökte jag hjälpa till med så gott jag kunde. Det var riktigt härligt att flytta till det nya stora huset, 148 kvm på två plan, jämfört med 65,5 i gamla lägenheten. Det var mycket att städa i gamla så jag är så glad att mamma kunde hjälpa till, själv hade jag aldrig orkat, tack också till alla som hjälpte till med flytten och städningen i nya.
V. 23 hade jag återigen tid hos BM, då hade jag gått upp 6 kilo. Nu var det första gången som dom mätte magen, SF-måttet var 23 cm, jag låg långt ner på kurvan men magen har också alltid varit liten så det var inte så konstigt. Fick oxå lyssna på fosterljudet, hjärtat alltså, hela 147 slag i minuten, huu, det var mycket.
V.27 var vi hos BM igen. Hade gått upp sammanlagt 8 kilo och SF-måttet var 24 cm. Fortfarande långt ner på kurvan men jag följer min egen kurva och det är det viktigaste. Bebbens hjärta slog i 150 slag/minut denna gång.
V. 30 var det dags igen. Hade gått upp ett kilo sen sist. SF-måttet låg på 27 cm och hjärtat 149 slag.
Under denna tid mådde jag ganska bra, hade ingen som helst illamående och var ganska pigg, började också äta järntabletter. Fortfarande var det många som inte ens såg att jag var gravid, vissa tyckte att jag gått upp lite i vikt men annars var det många förvånade miner när jag berättade att jag faktiskt var gravid. Nästan varje dag fick jag också höra hur liten min mage var, men vad ska jag göra åt saken då?
Kommentarer
Trackback
