Graviditeten del 1
Jag visste ju inte om att jag var gravid förrän i vecka 6 eller något sådant. Hade slutat med p-piller i mars men fick oregelbunden mens efter det och tänkte inte så mycket mer på det. Sista mensens första dag var iaf 15 maj och det är därifrån det beräknas att jag blev gravid, dock vet jag att det exakta datumet då jag blev gravid var 26 maj 2008...
Mådde illa redan i vecka 3 och 4 men fattade såklart inte vad det var utan trodde att jag hade fått nån sorts magsjuka som ändå inte resulterade i mer än att jag var just illamående. Åkte kryssning just i veckorna 3 och 4 och därför minns jag illamåendet extra tydligt, jag som vanligtvis ändå festar någorlunda ordentligt(tänker på våran kryssning i april..urk) drack knappt något, tror jag fick i mig en och en halv smirnoff ice, och såhär i efterhand e jag såklart överlycklig att jag inte kunde dricka mer än så...hade ju kunnat skada bebisen men visste ju inte om att det fanns nån bebis där så det var ju inget jag kunde ha förhindrat. Fick knappt i mig nån mat heller, allt var bara allmänt äckligt. Nu så har man ju fattat att det bästa hade varit att äta, då kanske jag hade sluppit må så dåligt.
Vecka 5 eller 6 så hade jag inte fått någon mens ännu och tänkte att det borde ju komma närsomhelst, men nej, det kom inte och jag sa till K att jag tänker köpa gravtest, inte för att jag tror att jag är gravid men då vet man åtminstone det. Sagt och gjort, kom hem från jobbet och testade...POSITIVT!! Han trodde inte att den visade rätt och jag sa att om den visar plus så är det alltid rätt, minus kan ibland visa fel. Ingen av oss trodde ändå riktigt på det där, det var ju konstigt att jag redan skulle ha blivit gravid, så han lovade köpa ett nytt test dan efter, ett annat märke dessutom, det kunde ju vara något fel på den jag körde med först..hahaha!
Så tog jag det nya testet dan efter och det visade återigen plus, wow, vikken känsla, det gick rysningar i hela kroppen, på K med, vi var så glada men det var svårt att fatta. Dessutom kunde man inte gå runt i någon glädjerus och vara överlycklig eftersom vi hade bestämt att inte berätta något direkt, man vet ju aldrig ifall nåt skulle hända tex.
Iaf, så fick jag något sug efter guacamole helt plötsligt, det har aldrig varit någon favorit direkt men det köpte vi hem och det åt jag ungefär en gång, dagen efter när K öppnade burken kände jag för att spy, fy faaan, det var det vidrigaste som fanns, konstigt hur hormonerna styr en helt plötsligt, fortfarande idag blir jag illamående av bara tanken på guacamole.
På min födelsedag berättade vi för Ks föräldrar och syster samt min pappa, mamma hade jag redan berättat för dan innan då vi var o shoppade lite. Kunde inte hålla det för oss själva i 6 veckor till som vi först hade tänkt..alltså till vecka 12.
Veckorna gick och jag mådde illa men lärde mig hantera det någorlunda. Fick även värre migränattacker än vanligt fast de gick över snabbare än förut så det var skönt.
Vecka 8 åkte vi till Turkiet, tog en dyyyyr sista minuten resa, men det var det värt eftersom vi älskar att åka till solen och värmen och det kommer nog dröja innan det blir av nästa gång. Där fick jag såklart soleksem variant värre de tre sista dagarna, men eftersom vi bara var där en vecka så kämpade jag på med kliandet, badade i havet och det salta vattnet gjorde nog inte så gott men det kändes svalkande för stunden och kliandet försvann just då. Vi tog även en riktigt jobbig tur upp till ett berg, det tog tre timmar att gå, och mitt på dagen i 38 graders hetta skulle vi såklart göra det. Kom senare på att det gick en buss dit upp som hade kostat hela fem kronor per person..hihihi!
Hade några semesterveckor kvar och passade på att sola här hemma och bättra på brännan ytterligare, eksemet började så småningom gå bort, tur var väl det.
Tillbaka på jobbet och Maria tyckte det var himla härligt att se att även jag hade gått upp några kilo (äkta vänskap det där, skadeglädje är sann glädje), men det var ju innan hon fick veta att jag var gravid. Berättade inte för någon annan ännu eftersom jag egentligen ville prata med chefen först så hon inte får höra det i korridorerna sen. Träffade henne nån dag efter och berättade hur det ligger till, hon blev jätteglad för min skulle och det var en oerhörd lättnad, man har ju tyvärr hört så mycket om dåliga chefer men min chef är en bra chef helt enkelt.
Första besöket hos BM var den 30/7. Jag minns hur jag satt där med alla andra gravida kvinnor i väntrummet och tänkte att sådär kommer jag också se ut så småningom. BM var en knasig tant, men har inte velat byta, hon gör sitt jobb och jag är ändå nöjd med henne så då finns det ingen anledning att byta. Vid inskrivningen ställs det massa frågor om alkohol och rökvanor samt sjukdomar i släkten mm. Sen tar dom blodtrycket och lite blodvärden och blodprov för att se att man inte har några sjukdomar.
Det var mina första 12 veckor.
Mådde illa redan i vecka 3 och 4 men fattade såklart inte vad det var utan trodde att jag hade fått nån sorts magsjuka som ändå inte resulterade i mer än att jag var just illamående. Åkte kryssning just i veckorna 3 och 4 och därför minns jag illamåendet extra tydligt, jag som vanligtvis ändå festar någorlunda ordentligt(tänker på våran kryssning i april..urk) drack knappt något, tror jag fick i mig en och en halv smirnoff ice, och såhär i efterhand e jag såklart överlycklig att jag inte kunde dricka mer än så...hade ju kunnat skada bebisen men visste ju inte om att det fanns nån bebis där så det var ju inget jag kunde ha förhindrat. Fick knappt i mig nån mat heller, allt var bara allmänt äckligt. Nu så har man ju fattat att det bästa hade varit att äta, då kanske jag hade sluppit må så dåligt.
Vecka 5 eller 6 så hade jag inte fått någon mens ännu och tänkte att det borde ju komma närsomhelst, men nej, det kom inte och jag sa till K att jag tänker köpa gravtest, inte för att jag tror att jag är gravid men då vet man åtminstone det. Sagt och gjort, kom hem från jobbet och testade...POSITIVT!! Han trodde inte att den visade rätt och jag sa att om den visar plus så är det alltid rätt, minus kan ibland visa fel. Ingen av oss trodde ändå riktigt på det där, det var ju konstigt att jag redan skulle ha blivit gravid, så han lovade köpa ett nytt test dan efter, ett annat märke dessutom, det kunde ju vara något fel på den jag körde med först..hahaha!
Så tog jag det nya testet dan efter och det visade återigen plus, wow, vikken känsla, det gick rysningar i hela kroppen, på K med, vi var så glada men det var svårt att fatta. Dessutom kunde man inte gå runt i någon glädjerus och vara överlycklig eftersom vi hade bestämt att inte berätta något direkt, man vet ju aldrig ifall nåt skulle hända tex.
Iaf, så fick jag något sug efter guacamole helt plötsligt, det har aldrig varit någon favorit direkt men det köpte vi hem och det åt jag ungefär en gång, dagen efter när K öppnade burken kände jag för att spy, fy faaan, det var det vidrigaste som fanns, konstigt hur hormonerna styr en helt plötsligt, fortfarande idag blir jag illamående av bara tanken på guacamole.
På min födelsedag berättade vi för Ks föräldrar och syster samt min pappa, mamma hade jag redan berättat för dan innan då vi var o shoppade lite. Kunde inte hålla det för oss själva i 6 veckor till som vi först hade tänkt..alltså till vecka 12.
Veckorna gick och jag mådde illa men lärde mig hantera det någorlunda. Fick även värre migränattacker än vanligt fast de gick över snabbare än förut så det var skönt.
Vecka 8 åkte vi till Turkiet, tog en dyyyyr sista minuten resa, men det var det värt eftersom vi älskar att åka till solen och värmen och det kommer nog dröja innan det blir av nästa gång. Där fick jag såklart soleksem variant värre de tre sista dagarna, men eftersom vi bara var där en vecka så kämpade jag på med kliandet, badade i havet och det salta vattnet gjorde nog inte så gott men det kändes svalkande för stunden och kliandet försvann just då. Vi tog även en riktigt jobbig tur upp till ett berg, det tog tre timmar att gå, och mitt på dagen i 38 graders hetta skulle vi såklart göra det. Kom senare på att det gick en buss dit upp som hade kostat hela fem kronor per person..hihihi!
Hade några semesterveckor kvar och passade på att sola här hemma och bättra på brännan ytterligare, eksemet började så småningom gå bort, tur var väl det.
Tillbaka på jobbet och Maria tyckte det var himla härligt att se att även jag hade gått upp några kilo (äkta vänskap det där, skadeglädje är sann glädje), men det var ju innan hon fick veta att jag var gravid. Berättade inte för någon annan ännu eftersom jag egentligen ville prata med chefen först så hon inte får höra det i korridorerna sen. Träffade henne nån dag efter och berättade hur det ligger till, hon blev jätteglad för min skulle och det var en oerhörd lättnad, man har ju tyvärr hört så mycket om dåliga chefer men min chef är en bra chef helt enkelt.
Första besöket hos BM var den 30/7. Jag minns hur jag satt där med alla andra gravida kvinnor i väntrummet och tänkte att sådär kommer jag också se ut så småningom. BM var en knasig tant, men har inte velat byta, hon gör sitt jobb och jag är ändå nöjd med henne så då finns det ingen anledning att byta. Vid inskrivningen ställs det massa frågor om alkohol och rökvanor samt sjukdomar i släkten mm. Sen tar dom blodtrycket och lite blodvärden och blodprov för att se att man inte har några sjukdomar.
Det var mina första 12 veckor.
Kommentarer
Trackback
